candyball

I dag har jag jobbat hela dagen, från 7-16:30..
Är helt slut, har ont i hela kroppen, har suttit och gråtit sen jag kom hem för att jag har såå ont. Mår verkligen inte bra just nu, både fysiskt och psykiskt..

Jag känner mig så ledsen, förstår inte varför igentligen, gråter över ingenting. Ingen förstår mig , den enda som förstår mig är jag själv, känner mig missförstådd hela tiden.

Jag behöver så mycket jag begär så mycket, jag ger av hela mitt allt men får inte ens hälften tillbaka! Jag tänker alldeles för mycket, måste sluta med det.

- förväntar mig för mycket , är för naiv, är för känslig..
Vad gör man ? Försökte att vara hård, säga precis vad jag tyckte, försökte vara någon som jag inte är, det blev bara helt fel, massa bråk, missförstånd, blev olycklig.

Jag tycker inte om att vara själv, det kan vara skönt, men jag hatar att vara själv. Det får mig att fundera för mycket, inse för mycket, verkligheten är hemskt, drömmarna är underbara ..

Jag önskar så mycket, kan inte berätta vad jag önskar mig för då skulle folk bli så arga på mig..
önskar mig ett annat liv..

Nej uch, jag sitter absolut inte och tycker synd om mig själv, tvärtom, jag måste inse att jag kan inte leva i en drömvärld, världen är hård / en utmaning, jag måste ta och leva med det, måste ta tag i saker, måste börja acceptera, Onej, ingen drömvärld längre. Bara verkligheten.




Älskar att vara glad!