candyball

I går när jag var påväg hem så mötte jag Bella på OK, det var länge sedan vi sågs. Vi satte oss utanför frasses för att prata en stund, vilket var väldigt behövligt. England kom på tal, jag är riktigt glad för hennes skull, äntligen så får hon åka iväg från Arvidsjaur och bara ta hand om sig själv, fokusera på sig själv. Kommer att sakna henne enormt.
Men så drömde jag om henne i natt, jag skulle vinka av henne från Jörn's tågcentral. Det var inte någon bra upplevelse, grät i massor, kramade om henne hårt och sa att hon inte fick lämna mig. - nästan som taget från en tragisk film.
Bara så att ni vet så har jag och Bella varit med varandra i stort sett sedan vi var små, vi har varit med om allt möjligt, gråtit tillsammans, skrattat tillsammans, slagits, bråkat, hjälpt varandra, man kan säga att vi är som systrar!

Och snart åker hon bort i 4 år, men ska självklart komma och hälsa på henne så ofta jag bara kan och så ofta hon bara kan! Vänskapen slutar inte här det är ett som är säkert.