candyball

Jaa, jag med mina drömmar, det tar aldrig slut. Ibland blir jag så förvirrad och stressad över ingenting så jag sätter mig ner en stund och gråter. Är helt uppe i mina drömmar att verkligheten blir en plåga, det är fruktansvärt tungt måste jag säga. Men vad gör man? Jag kan inte fortsätta att leva i min drömbubbla, blir bara deprimerad när jag ser att jag aldrig kommer att få mina drömmar att slå in. Jag är så avundsjuk på folk som verkligen förverkliga sina drömmar, önskar att jag kunde ha en sån tur. Men för mig ska det alltid komma upp ett hinder, eller ja inte bara ett..

Ibland känner jag mig som en gammal tant på utsidan, tråkig och trött. Och på insidan som en galen 22 åring som inte får uppleva det roliga. hmm, haha det där lät ju inte så bra. Men det är svårt att förklara..

Jag vill men samtidigt vill jag inte..
Nä vad gör jag nu? Ja de är frågan..


- Nåja..

Har gjort cupcakes nu, dom blev goda men tyvärr inte vackra. Men som dom säger bättre vackert inre än yttre .. haha eller öhh?

Jaja ni fattar vad jag menar, snart ska vi fara till Mor och Far för att fira in Faders födelsedag! Yeeey, hmm..
Ja ni vet - gammel tant..

Hej thåå..